Cornelia gästbloggade tidigare i veckan men jag tror att ganska många missade hennes gästbloggning så den kommer nu igen! :)

Hej!

Cornelia heter jag och jag är en av tvillingarnas bästa kompisar. Jennifer och Caroline har bett mig att gästblogga lite så jag tänkte berätta lite om mig själv och mina ponnysar.

Jag är 14 år gammal och ägnar det mesta av min tid i stallet. Mitt största intresse är dressyr som jag också tävlar i. Jag började rida på ridskola när jag var sju år och fick ärva min systers gamla ponny Shadow, som nu tvillingarna har, när jag var ungefär tio år. Jag lärde mig väldigt mycket på honom men eftersom han var väldigt stor för mig (jag var väldigt kort) så fick jag en annan ponny vid namn Esse Buckson. Min syster är min högra hand och hjälper mig med hästarna nästan varje dag.

Här kommer lite om mina ponnysar:

Esse Buckson eller Bucke som han kallas är en mörkbrun c-ponnyvalack som vi har haft på foder fram tills i somras då vi köpte honom. Han är en nätt New Forest på arton år. Bucke har jag ridit i tre år och han har gjort mig till den jag är idag. På min första tävling med honom som var en lokal LB åkte jag gråtande därifrån för att jag inte kunde fatta galopp, haha! Men med hjälp av den tävlingen visste vi att vi hade gått lite för fort fram. Vi tränade på under vintern och tog hem en gulblå rosett vid nästa tävlingstillfälle. Sen dess har det bara flutit på och i somras tog vi bronsmedaljen i SM. Vi blev också förfrågade om vi ville vara med i landslaget, vi tackade såklart ja. I början när jag red honom var han väldigt tittig och jag kunde inte rida ett ridpass utan att han hoppade till och jag flög av. Men med roliga ridturer i skogen och mycket bus har han lugnat ned sig en hel del men ibland kan han få tillbaka sina gamla vanor. Tack vare detta är jag inte lika rädd och osäker som jag var i början.

Fabiëne är min systers d-ponny som jag rider på heltid. Hon är sju år men har inte blivit riden så länge så hon är som en femåring. Isabelle (min syster) fick hem henne från Holland för lite mer än ett år sedan för att ha henne som försäljningsponny. Men när jag fick rida henne blev jag fast. Vi insåg också att hon hade mycket kapacitet och därför behöll vi henne. Hon är väldigt snäll och försiktig och ser ut som ett litet rådjur. I ridningen kan hon ibland säga ifrån när hon tycker det blir jobbigt, hon är ju trots allt ett sto. Vi har startat en LB tillsammans för att testa hur hon är på tävlingsplatsen. Det gick oväntat bra så vi kommer nog bli bra tävlingskompisar. Vi forsätter att utvecklas tillsammans och våran framtid ser ljus ut.

Här är Bucke och jag på våran andra tävling när vi tog hem segern.

Bucke och jag på Falsterbo i somras.

Bucke och jag på våran senaste tävling – lag SM.

Söta Bucke!

Bucke och jag i ridsport.

Bucke med sin stora, gula rosett på SM.

Fabiëne och jag på våran första och enda tävling.

Framridning på Fabiëne.


Framridning på Fabiëne.

Rådjuret Fabiëne.


Vi tackar Cornelia starkt för att hon Gästbloggar här! Fast hon jög lite! Hon är inte en av våra bästa kompisar! Hon är våran bästa kompis!

Kram, kram!